Trötthet
2010-05-09 @ 15:16:45
är nog bland det värre sakerna att drabbas av offentligt!
också en av de vanligare.
På bussen är det egentligen som värst.
Speciellt om man sitter bredvid nån man inte känner ,duvet
man sitter där...försöker inte sitta för nära ,inte för långt ifrån...
Man har en hel skoldag bakom sig och en hög med läxor att se fram emot.
Mörkret faller och allt som hörs är djupa andetag från de omkring och något enstaka rop från de där jätteroliga barnen längst bak som försöker få uppmärksamhet
Bussen har ett slags lugn, en vaggande atmosfär och plötsligt känner man hur ögonen flackande börjar stängas utan att man vill det.
Man tvingar upp ögonen med ren viljestyrka ,eftersom muskelstyrkan är long gone.
Jag brukar bita mig i kinderna för att ta mig ut känslan av att falla i koma eller nåt liknande men det hjälper bara i några sekunder för huxflux sitter man där igen. och kämpar.
tänker på hur dumt det antagligen ser ut....
ögonlocken faller ner ,pressas upp,faller ner och pressas upp igen.
Ungifär vid bensinmacken ger jag upp och somnar ,sover som en stock i 500 ljuvliga meter för att sedan stappla ut ur bussen ,få en chock av kylan och surmulet traska 500 o-ljuvliga meter hem ,somna om på soffan och inte vakna igen på länge...
thats life i guess?
Permalink Lisa funderar Kommentarer (0) Trackbacks ()